Konungen

-Soft att dom har tagit in en fransk utbytesstudent ändå.. Speciellt eftersom han är typ 50, sa jag och tittade ut genom fönstret från Södergård rum sex.

Jag hade varit i Kalix i några veckor. Nya människor, nya intryck och nya lärdomar.

Vi borde ha sett det direkt, för såhär i efterhand så fanns nog alla signaler där. Klassiska signaler egentligen, men vi var för bedövade av sång och dans, för att kunna höra dom alarmerande varningsklockorna klämta.

För nog var han en mycket besynnerlig man redan från början? Herr MG, Som drack ren vodka direkt ur flaskan. Herr MG, Som gick omkring på skolområdet klockan 04.30 på morgonen och nynnade Edith Piaf. Herr MG, Som nästan eldade ner sin studentkorridor, för att han spelade trashockey mot sig själv. Herr MG, som sjöng opera i andaktsrummet i skolans djupaste katakomber. Jo.. Nog klingade klockorna alltid.

Men givetvis var det tvungen att hända någonting innan någon skulle reagera. Givetvis var MG tvungen att spåra ur lite, innan aktion faktiskt skulle tas. Det krävdes ganska mycket faktiskt.

Det var fest i källaren. Nästan alla var där. Framåt midnatt dök även MG upp. Han var mycket berusad, och bar en blond peruk och solglasögon. Hans ansikte var knallrött, och blodkärlen i hans ansikte var lika brustna som Almodóvars Omfamningar. Han var rätt aggressiv. Han förklarade för mig och Mads att vi två tillsammans var som en kopia av hans son. Det var väl ungefär här som det började bli obehagligt. MG´s paranoia blev mer och mer påtaglig, när han vid åtskilliga tillfällen förklarade för mig att Sarkozy var ute efter honom, och att det skulle bli fruktansvärda konsekvenser ifall han återvände till Frankrike. 

Härifrån eskalerade allting ganska snabbt. Nu var han inte längre den småmysiga mannen, utan nu förde han helt oförskämt ett skräckvälde i skolans korridorer. Han satt ensam i bastun om nätterna, gömde sig i kontrollrummet i studion, och dök upp oinbjudet på mitt rum.  Vid ett tillfälle var han ursinnig på mig, för att jag inte hade bränt en skiva åt honom. Jag hade ju lovat honom sa han. 

I irritation förklarade jag för MG att jag inte lovat honom någonting, men att jag givetvis kunde hjälpa honom. Han gick och hämtade en skiva på sitt rum, och tackade med att spilla ut sin Arboga 10.2% öl på min Macbook Pro. Strålande. 

Efter en rad andra kontroverser, som bland annat innefattade att han fick flytta ut från sin dåvarande rumskamrat, hamnade i handgemäng med densamme, samt att han fortsatte att dyka upp oinbjudet i folks rum, var måttet rågat. I ett sista försök att sprida skräck så attackerade MG återigen Mads. Även denna gång handlade det om Mads slående likhet med MG´s avkomma. Men kursledningen var redan underrättad,  och MG´s hembiljett var redan bokad. 

Han lämnade dock en sista sak efter sig, vilket också är anledningen till att jag skrivit detta inlägg. MG hade skrivit en dikt till mig och Mads. Den är helt fantastisk, och den har många många dimensioner. Jag ska recitera den (vilket egentligen är helt felaktigt ordval, men ändå)

Konungen

I stället för att presentera mig själv ska jag försöka föreställa för er någon jag tycker många skulle känna till. Personen ifråga höll just på att mjukt slockna i tystnadens famn det stjärnögonblicket jag var på fåret att träffa honom...inte riktigt kanske men bara att få se honom på avstånd på riktigt och i kött och blod! skulle han le elelr bli litet arg ? Skulle jag störa? På världens äng på Fårö betade några vilsna faderslösa lamm...Ty herden satte ju kurs mot eget sista mål. Då kom jag på en idé: vore jag en trollkonstnär, liksom Mirakulix, så plötsligen, tack vare en trolldryck, skulle jag förvandlas till Frankrikes kulturminister eller till kungen själv! Åh ja! Vore jag bara deras majestäters gyckelmakare då olyckshändelsen skedde skulle jag hålla detta tal: 

"Ers Majestät! Mina damer och herrar!

En tanke bara som skulle vilja lyfta upp och kunna flyga bort till toppen av Bergmans flygande berg, landa bara inför Ingmars fötter ty han var, han är och förblir en äkta konung, som sätter sig över den vilda konstdjungeln! Han styr mot en himmel där hans stjärna sätter sig över den vilda konstdjungeln! Han styr mot en himmel där hans stjärna redan blänker och lyser upp först, den allra minsta vilsna själen och en vacker dag i morgonstunden av Den kommande ljusa dagen, mirakulöst miljardtals andra!

MG alias Emanuel Emanuelson r.

Det sista jag hörde av honom, var utav en före detta musikelev på skolan. Han hade stött på MG utanför högvakten i Stockholm. Eleven hade väntat på sin vän, när han plötsligt känt sig iakttagen. När han vände sig om så stod han där. Förbannat jävla stupfull. Eleven frågade honom vad han gjorde nu förtiden, och fick som svar att "Jag gör vad fan jag vill".