Saturday "morning" come down.

12/12, 16.01

Jag reser mig långsamt upp ur sängen, och sätter mig på kanten. Mitt rum känns lite luftigare än vad det vanligtvis gör. Givetvis får det sin naturliga förklaring inom loppet av några ödesdigra timmar, men i det här skedet så är jag mest irriterad över att jag återigen missat dagsljuset. Jag reser mig upp, och rycker till av smärtan i min högra stortå. (Flashback till piren i Viken. uppstickande kullersten VS. Alexanders stortå.. Jo det är samma känsla) Varför i helvete har jag brutit stortån? Jag haltar till toaletten där jag finner min mobil i spillror. 70-tals golvet svider i ögonen när jag kravlar runt på alla fyra för att hitta alla delar. Batteriet verkar ha legat i vattnet i duschen. Är det lugnt eller? Jag tittar på mig själv i spegeln. Fruktansvärda bilder. Vad i helvete har hänt?

Jag öppnar dörren och stapplar ut i korridoren. Knäpptyst. Alla är i Kiruna.. Mobiltelefonen piper till och jag hoppar långsamt ut i trapphuset. Glas täcker trapporna, och den känsla av obehag som jag känt inom mig sedan jag öppnade ögonen har nu multiplicerats med tusen. Missade samtal, sms, det är kaos i min telefon. Det mesta verkar vara betydelselöst och milt, men ett meddelande från Mads sticker ut. "Vad fan har jag gjort dig?"

Jag vänder mig sakta om och noterar en lapp, som med väldigt arg svart gaffa, sitter upptejpad på min dörr. "Jag hoppas du har riktigt jävla mycket ångest, skorna kostade 1200 kr" JA, Vad fan har jag egentligen gjort Mads. Jag blundar och försöker länka kvällen till någonting, men den sista minnesbilden som dyker upp är hur jag med stor entusiasm diskuterar taxi med antingen C eller K. Kuken.

Jag försöker ringa Mads. Inget svar, jag försöker om och om igen, men resultat blir detsamma. Jag kravlar tillbaks till sängen och lägger mig i fosterställning, jag håller tummarna för att det är en mardröm och slumrar in i en dåsiga dvala.

MEN telefonen piper med jämna mellanrum, och förhoppningar om att allt bara skulle vara en ond dröm är rätt bortblåsta då ett antal extremt märkliga sms avlöser varandra (Ja! jag vet varför dom var konstiga...) Så där ligger jag alltså, allt medan timmarna går och min ovetskap om vad som inträffat gnager mer och mer på mitt psyke. Minnet är fortfarande blankt, och mig veterligt så har jag aldrig i hela mitt liv haft en minneslucka som totalt svärtat ner flera timmar. Jag borde varit mer uppmärksam, tänker jag och reflekterar över den gångna veckans tidiga morgnar nere i redigeringen. Jag borde kanske inte gått och lagt mig klockan 15.00 på fredags eftermiddagen, för att sedan gå upp igen klockan 16.30, tänker jag och försöker glida tillbaks in i skärselden.

Då kommer chocken. Sms från Mads. Jag kommer att återge delar utav smset här för att ge en liten känsla av hur nästkommande timmar skulle kännas.

"...Slängde ut mina möbler..."

"...Förklarade länge och väl hur oviktig jag var..."

"...Då gick du hem och slängde ut dina egna möbler genom fönstret..."

"...Du bröt tån när du sparkade på min dörr..."

"...Du hällde smält ost i mina kängor..."

Jag läser det om och om igen, samtidigt som jag drar upp rullgardinen. Mitt älskade bord ligger krossat nedanför fönstret, liksom mina båda stolar, och jag haltar återigen ut i hallen för att under stora smärtor ta mig nedför trapporna. Utanför porten möts jag av ännu en möbelkyrkogård, givetvis utanför Mads fönster.

Ner i källaren med skrotet. Min kropp arbetar febrilt med att få ut alkoholen, vilket ger uttryck i hög puls och kraftiga kallsvettningar, när jag i någon slags desperation försöker att laga möblerna på alla fyra i Norrgårds gemensamma tvättstuga. Jag avbryts av att "snubben", som bor men inte går på skolan, kommer in i rummet. Han nickar skeptiskt åt mig, och jag smyger skamset ut ur rummet när han vänder sig om för att hänga sin tvätt.

Jag går in på mitt rum för att försöka samla mina tankar, men avbryts ännu en gång av att telefonen piper. Ett till sms ifrån en person som poängterar hur olugnt mitt beteende föregående kväll har varit, jag förtjänar det säkert, men vid det här laget så är jag mer än medveten om detta. S och L kommer. Dom räddar mig ur det svarta hålet. Dom hade ju turen att totalt ha missat hela mitt utspel, och faktum är att de få människor som faktiskt är kvar på området inte alls har sett mig in action, vilket är lite av en lättnad, när vi gemensamt bestämmer oss för att äta pizza i östergårds källare. Detta blir någon sorts vändpunkt på kvällen, och även fast jag är så långt ifrån OK som det möjligen går att vara så känns det i alla fall lite bättre.

Söndag. Hur hårt man än misslyckas så finns vänner där och håller ens rygg. Tack, och förlåt. Verkligen.

Ingen sömn, ingen mat, mycket stress makes Alexander a douchy asshole.

Lesson is learned. En sån här händelse medför oerhört mycket bekymmer, men även någon sorts upplysning.

Kanske något enormt, kanske någonting så enkelt som att tänka över ifall jag verkligen ska kryssa i attending på eventet "Julekrök - På tiden att vi samlar trupperna och fäller granjäveln på stortorget, trakasserar black jack dealern, spyr i garderoben, sjunger brittiska lagvisor och fyller glasen!"

Fred /A

Bonus!

Här kommer en bonusvideo. En häpnadsväckande debatt. Enjoy!



Fruktansvärda bilder, igen. Yo; Sebsatian Grincho.

Konungen

-Soft att dom har tagit in en fransk utbytesstudent ändå.. Speciellt eftersom han är typ 50, sa jag och tittade ut genom fönstret från Södergård rum sex.

Jag hade varit i Kalix i några veckor. Nya människor, nya intryck och nya lärdomar.

Vi borde ha sett det direkt, för såhär i efterhand så fanns nog alla signaler där. Klassiska signaler egentligen, men vi var för bedövade av sång och dans, för att kunna höra dom alarmerande varningsklockorna klämta.

För nog var han en mycket besynnerlig man redan från början? Herr MG, Som drack ren vodka direkt ur flaskan. Herr MG, Som gick omkring på skolområdet klockan 04.30 på morgonen och nynnade Edith Piaf. Herr MG, Som nästan eldade ner sin studentkorridor, för att han spelade trashockey mot sig själv. Herr MG, som sjöng opera i andaktsrummet i skolans djupaste katakomber. Jo.. Nog klingade klockorna alltid.

Men givetvis var det tvungen att hända någonting innan någon skulle reagera. Givetvis var MG tvungen att spåra ur lite, innan aktion faktiskt skulle tas. Det krävdes ganska mycket faktiskt.

Det var fest i källaren. Nästan alla var där. Framåt midnatt dök även MG upp. Han var mycket berusad, och bar en blond peruk och solglasögon. Hans ansikte var knallrött, och blodkärlen i hans ansikte var lika brustna som Almodóvars Omfamningar. Han var rätt aggressiv. Han förklarade för mig och Mads att vi två tillsammans var som en kopia av hans son. Det var väl ungefär här som det började bli obehagligt. MG´s paranoia blev mer och mer påtaglig, när han vid åtskilliga tillfällen förklarade för mig att Sarkozy var ute efter honom, och att det skulle bli fruktansvärda konsekvenser ifall han återvände till Frankrike. 

Härifrån eskalerade allting ganska snabbt. Nu var han inte längre den småmysiga mannen, utan nu förde han helt oförskämt ett skräckvälde i skolans korridorer. Han satt ensam i bastun om nätterna, gömde sig i kontrollrummet i studion, och dök upp oinbjudet på mitt rum.  Vid ett tillfälle var han ursinnig på mig, för att jag inte hade bränt en skiva åt honom. Jag hade ju lovat honom sa han. 

I irritation förklarade jag för MG att jag inte lovat honom någonting, men att jag givetvis kunde hjälpa honom. Han gick och hämtade en skiva på sitt rum, och tackade med att spilla ut sin Arboga 10.2% öl på min Macbook Pro. Strålande. 

Efter en rad andra kontroverser, som bland annat innefattade att han fick flytta ut från sin dåvarande rumskamrat, hamnade i handgemäng med densamme, samt att han fortsatte att dyka upp oinbjudet i folks rum, var måttet rågat. I ett sista försök att sprida skräck så attackerade MG återigen Mads. Även denna gång handlade det om Mads slående likhet med MG´s avkomma. Men kursledningen var redan underrättad,  och MG´s hembiljett var redan bokad. 

Han lämnade dock en sista sak efter sig, vilket också är anledningen till att jag skrivit detta inlägg. MG hade skrivit en dikt till mig och Mads. Den är helt fantastisk, och den har många många dimensioner. Jag ska recitera den (vilket egentligen är helt felaktigt ordval, men ändå)

Konungen

I stället för att presentera mig själv ska jag försöka föreställa för er någon jag tycker många skulle känna till. Personen ifråga höll just på att mjukt slockna i tystnadens famn det stjärnögonblicket jag var på fåret att träffa honom...inte riktigt kanske men bara att få se honom på avstånd på riktigt och i kött och blod! skulle han le elelr bli litet arg ? Skulle jag störa? På världens äng på Fårö betade några vilsna faderslösa lamm...Ty herden satte ju kurs mot eget sista mål. Då kom jag på en idé: vore jag en trollkonstnär, liksom Mirakulix, så plötsligen, tack vare en trolldryck, skulle jag förvandlas till Frankrikes kulturminister eller till kungen själv! Åh ja! Vore jag bara deras majestäters gyckelmakare då olyckshändelsen skedde skulle jag hålla detta tal: 

"Ers Majestät! Mina damer och herrar!

En tanke bara som skulle vilja lyfta upp och kunna flyga bort till toppen av Bergmans flygande berg, landa bara inför Ingmars fötter ty han var, han är och förblir en äkta konung, som sätter sig över den vilda konstdjungeln! Han styr mot en himmel där hans stjärna sätter sig över den vilda konstdjungeln! Han styr mot en himmel där hans stjärna redan blänker och lyser upp först, den allra minsta vilsna själen och en vacker dag i morgonstunden av Den kommande ljusa dagen, mirakulöst miljardtals andra!

MG alias Emanuel Emanuelson r.

Det sista jag hörde av honom, var utav en före detta musikelev på skolan. Han hade stött på MG utanför högvakten i Stockholm. Eleven hade väntat på sin vän, när han plötsligt känt sig iakttagen. När han vände sig om så stod han där. Förbannat jävla stupfull. Eleven frågade honom vad han gjorde nu förtiden, och fick som svar att "Jag gör vad fan jag vill". 

Nyhetsfuckingtorka.

Liksom Norrbottens Kuriren, så råder det extrem nyhetstorka i min hjärna. 

Njut av denna fenomala löpsedel. 

Post Scriptum. Glöm inte att det är Helgen V.48, måste firas. Deinde Scriptum.

Over & Out. 

Soupthursday.

Oi!

Jag är vegetarian för att jag inte tycker om kött. Ur en miljöaspekt så kan jag kanske onanera lite extra innan jag somnar. Spruta mig själv i ansiktet, vad fantastiskt duktig just JAG är. Annars så är jag faktiskt ganska likgiltig. MEN, hur mycket jag än kämpar med att INTE propagera ett skit för vegetarianism så kan jag inte blunda för det här.

Vad fan är det här? Skinkspad liksom. Finns det en marknad för skinkspad? Kanske är det ändå köttbranschen man ska slå sig in i? Det verkar ju som att det går att kränga varenda jävla slaggprodukt från djuret. Smaka på "Eldorados Skinkspad" vattnas munnen eller? 

Lite gammal, men sjukt rolig video alltså.. Låten är väl rätt beige egentligen. Eller rätt GJORD snarare. Fucking Enjoy. 

Fjärde Maj / 1999

Ur min dagbok: 

4/5 - 1999

"..och stal en dosa snus från Vibo. Blev otroligt yr av att snusa. Har testat cigaretter förut, men det här var någonting annat. Tandköttet kändes kokhett. Först var det en skön känsla, men den övergick till illamående, så jag kräktes. Varför använder folk snus? Får ge bort det där snuset till någon, INTE min grej.."

Min blogg: 

25/11 - 2009

Det finns så oerhört mycket känslor som bubblar upp när jag läser vad jag skrivit i min dagbok för drygt tio år sedan, men jag ska hålla det kort. Varför fortsatte jag? Jag kom ju fram till vad varje vettig människa gör när dom testat tobak för första gången? Även kroppen gjorde sitt, genom att instinktivt försöka avlägsna det gift som jag självmant tryckte i mig. Hur i hela helvete är det då möjligt att jag sitter här 25/11 - 2009 och skakar för att jag varit utan nikotin i tre dagar? 

Jag minns hur jag hade den där snusdosan i min ficka, när jag senare på kvällen åkte skateboard ner till hamnen i byn. En äldre kille noterade snusutbuktningen på mina byxor. Han hade nog aldrig yttrat ett ord till mig tidigare, men han blev mäkta imponerad utav snusdosan. Han bjöd mig på en lössnus. Jag höll god min, trots att de lösa partiklarna våldtog min hals och mun. När jag likblek avlägsnat mig från platsen, sprang jag in mellan fiskebodarna. Jag spydde i ett illaluktande fiskenät, och mellan magkramperna så konstaterade jag att snuset enade människor. Eller?

NU sitter jag alltså här i Kalix. De senaste månaderna har varit en jävla orgie i nikotin. En dosa snus, samt ett halvt paket cigaretter, OM DAGEN. Heck i tell you! Det var tvungen att få ett slut. 

Jag har gjort det förut, för det har alla som sysslar med det här. Men hur mycket jag än stoltserar med veckor utan nikotin, så kan jag ju inte förneka att jag uppenbarligen misslyckats rätt hårt, när jag trycker in en trippel generalportion under läppen. Nedtrappning i all ära, men denna gången så slutar jag direkt. 

Första timmarna kändes ändå relativt lugna, men får mig en tankeställare när jag skumläser lite på flashback, och en snubbe som uppenbarligen lagt av med både heroin och snus, tycker att snuset är lite lite svårare att sluta med.  Sen så kommer tröttheten, tröttheten 2lax9 alltså.. Den avlöses av extrema humörsvängningar. Har hyvlat folk till höger och vänster i dagar nu. Jag hoppas ni förstår att jag inte kan hjälpa det, och att jag gör mitt yttersta för att inte ta det för långt. 

Fick ett fint avbrott innan idag, när Hans Beck drog igång en videokonversation på Skype. Till min stora förvåning så var det inte Hasse som satt i kameran. Istället så uppenbarade sig två hantverkare i en överblick av hela vardagsrummet, allt strategiskt utplacerat utav H. Jag fick under 90 minuter följa Stig och Sunes resa för förståelse i vad som kunde ha föranlett Elavbrottet i Hasses lägenhet. Mycket mycket underhållande. När sedan EON också kopplades in på fallet, och ännu fler personer skymtades i kameran så hade jag faktiskt lyckats glömma bort den värsta abstinensen. Missade dessvärre upplösningen av dramat, men lyckades höra Hasse säga "Ja, det blev en riktigt fin heldag det här" till Sune. Fantastiska bilder!

Hade det varit vilken dag som helst med nikotin så hade jag avrundat det här på ett bra sätt, men min stubin tog alldeles precis slut. Så för att undvika cigg eller snus, så måste jag nu sysselsätta mig med någonting annat än det här. TJAO!

Det här är fantastiskt!

Nummer ett.

Häj. 

Det anses ju numera kreativt att spy galla över sin samtid, så även om detta tåget har kommit och gått för längesedan, så tänkte jag återigen kasta mig in i bloggsfären. Det är ju fantastiskt jävla roligt för folk att läsa vad JAG tycker eller hur? 

Jag var på hemköp häromdagen. Jag befinner mig i en ganska uppknullad ekonomisk situation, vilket gör att man får vrida och vända på varenda krona. Jag antar att de flesta av er vet hur det känns, men jag måste dock understryka att det finns vissa gränser som ALDRIG får passeras när det kommer till denna delikata aktivitet. 

Eldorados Whitening Tandkräm:

Förpackningen ser lovande ut, speciellt för oss som växt upp med ÖB´s tyska Colgate och Pepsodentalternativ. Men hör och häpna för Innehållet motsvarar nämligen inte alltid förpackningen. Det första som slår mig är den sura vinägeraktiga smak som sprider sig i munnen i samma ögonblick som den kommer i kontakt med mina tänder. Detta är väl någonting överkomligt, då jag vid 23 års ålder fått i mig ganska mycket märkliga saker, men jag kunde inte förbereda mig på kommande chock. 

Efter att ha genomlidit en mönstertandborstning (borsta i två till tre minuter. Glöm inte tandköttet och borsta inte för hårt. Fråga gärna din tandläkare om råd när du går dit nästa gång.) Så återstod endast sköljning. I samma ögonblick som vattnet kom i kontakt med tandkrämen, så domnade hela munnen av. Nu tänker säkert ni att "det gör det ju ibland med tandkräm" Men bokstavligt talat så domnade HELA munnen av. I typ en timme. Jag har fått bedövning hos tandläkaren ett antal gånger, och jag tror att tandläkarförbundet hade kunnat spara oerhört mycket pengar på att använda denna smörja som bedövning istället för dagens sputor/salvor/alternativskit som kostar multum. 9.90 kr liksom. 

OKEJ YÄS.