Fjärde Maj / 1999

Ur min dagbok: 

4/5 - 1999

"..och stal en dosa snus från Vibo. Blev otroligt yr av att snusa. Har testat cigaretter förut, men det här var någonting annat. Tandköttet kändes kokhett. Först var det en skön känsla, men den övergick till illamående, så jag kräktes. Varför använder folk snus? Får ge bort det där snuset till någon, INTE min grej.."

Min blogg: 

25/11 - 2009

Det finns så oerhört mycket känslor som bubblar upp när jag läser vad jag skrivit i min dagbok för drygt tio år sedan, men jag ska hålla det kort. Varför fortsatte jag? Jag kom ju fram till vad varje vettig människa gör när dom testat tobak för första gången? Även kroppen gjorde sitt, genom att instinktivt försöka avlägsna det gift som jag självmant tryckte i mig. Hur i hela helvete är det då möjligt att jag sitter här 25/11 - 2009 och skakar för att jag varit utan nikotin i tre dagar? 

Jag minns hur jag hade den där snusdosan i min ficka, när jag senare på kvällen åkte skateboard ner till hamnen i byn. En äldre kille noterade snusutbuktningen på mina byxor. Han hade nog aldrig yttrat ett ord till mig tidigare, men han blev mäkta imponerad utav snusdosan. Han bjöd mig på en lössnus. Jag höll god min, trots att de lösa partiklarna våldtog min hals och mun. När jag likblek avlägsnat mig från platsen, sprang jag in mellan fiskebodarna. Jag spydde i ett illaluktande fiskenät, och mellan magkramperna så konstaterade jag att snuset enade människor. Eller?

NU sitter jag alltså här i Kalix. De senaste månaderna har varit en jävla orgie i nikotin. En dosa snus, samt ett halvt paket cigaretter, OM DAGEN. Heck i tell you! Det var tvungen att få ett slut. 

Jag har gjort det förut, för det har alla som sysslar med det här. Men hur mycket jag än stoltserar med veckor utan nikotin, så kan jag ju inte förneka att jag uppenbarligen misslyckats rätt hårt, när jag trycker in en trippel generalportion under läppen. Nedtrappning i all ära, men denna gången så slutar jag direkt. 

Första timmarna kändes ändå relativt lugna, men får mig en tankeställare när jag skumläser lite på flashback, och en snubbe som uppenbarligen lagt av med både heroin och snus, tycker att snuset är lite lite svårare att sluta med.  Sen så kommer tröttheten, tröttheten 2lax9 alltså.. Den avlöses av extrema humörsvängningar. Har hyvlat folk till höger och vänster i dagar nu. Jag hoppas ni förstår att jag inte kan hjälpa det, och att jag gör mitt yttersta för att inte ta det för långt. 

Fick ett fint avbrott innan idag, när Hans Beck drog igång en videokonversation på Skype. Till min stora förvåning så var det inte Hasse som satt i kameran. Istället så uppenbarade sig två hantverkare i en överblick av hela vardagsrummet, allt strategiskt utplacerat utav H. Jag fick under 90 minuter följa Stig och Sunes resa för förståelse i vad som kunde ha föranlett Elavbrottet i Hasses lägenhet. Mycket mycket underhållande. När sedan EON också kopplades in på fallet, och ännu fler personer skymtades i kameran så hade jag faktiskt lyckats glömma bort den värsta abstinensen. Missade dessvärre upplösningen av dramat, men lyckades höra Hasse säga "Ja, det blev en riktigt fin heldag det här" till Sune. Fantastiska bilder!

Hade det varit vilken dag som helst med nikotin så hade jag avrundat det här på ett bra sätt, men min stubin tog alldeles precis slut. Så för att undvika cigg eller snus, så måste jag nu sysselsätta mig med någonting annat än det här. TJAO!

Det här är fantastiskt!